Forumsvar skapade
-
Inlägg
-
Kollade upp vad det står på internet om vilka som tillhör habiliteringscentrum i Eksjös målgrupp. Det har inte ändrats. Står fortfarande ”Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i kombination med intellektuell funktionsnedsättning.”
Står likadant på sidor för både barn- och vuxenhabilitering i Jönköping.
Sist jag kollade upp det där stod det att habiliteringen i vårt län bara tog emot personer med autism om de samtidigt har en annan funktionsnedsättning. Fick uppfattningen att de inte kunde så mycket om autism men skulle kunna hjälpa till med den andra funktionsnedsättningen i ett sånt läge.
Hittade den här artikeln nu.
I budgeten från 2017 skulle mer pengar ges till habiliteringen. ”Vi behöver stärka upp med insatser i vuxenhabiliteringen, för till exempel vuxna med autism”.Kanske är läget annorlunda där nu om någon av oss skulle söka hjälp ifrån dem.
För att svara på rätt sätt tror jag man behöver tänka ”hur är jag för det mesta?”
Och angående ålder… Jag önskar att jag hade fått min diagnos tidigare och har hört många andra säga så också. För de som verkligen vill jobba inom polis eller mmilitär kan jag tänka mig att det är annorlunda.
Asperger räknas alltid som högfungerande eftersom det inte går att få diagnosen med en intelligens under medel. Min diagnos, atypisk autism, kan sättas på personer med alla sorters IQ. Just jag räknas som högfungerande.
Bipolär 1 innefattar mani. Bipolär 2 hypomani som är en mildare sorts uppvarvning. De andra siffrorna är jag osäker kring men det kan ha med hur snabbt humöret växlar att göra.
Om jag skulle svara på fråga 15 skulle jag tänka efter vad som oftast väcker mitt intresse. Är jag i ett rum med en intressant tavla och ett gäng människor vill jag titta på tavlan först och kommunicera sen… men båda är intressanta. Svårt.
Jag läste på mycket om autism innan min utredning och tror inte att det hade en negativ effekt. Inte psykologiskt för mig i alla fall, var skönt att förstå vad exakt som skulle undersökas och att veta lite på förhand när de sen sa ”Du har atypisk autism, hejdå!”Jag hade en borderline diagnos tillfälligt när jag var i tonåren. Humöret var definitivt som mest urartat då. Svårigheter att hantera känslor kan vara en bieffekt av både ADHD och autism. Har hört om flera som misstänkts vara bipolära men fått asperger och ADHD istället.
Bipolär räknas som livslångt men diagnosen kan försvinna om något annat som förklarar det bättre hittas tror jag.Vet inte hur det är i Sverige men i någon engelsktalande dokumentär om bipolär sjukdom jag sett fanns barn med den diagnosen också.
Jag har problem med mycket av det. Ibland tål jag det mesta, ibland inget. Beror på stressnivå. Nu när vårljuset har kommit tillbaka blir det i sig en förhöjd stress, att lära sig handskas med ett ljusare väder igen.
Ljud jag har svårt för i vardagen är dammsugare, alla sorters ljud från grannar som jag ju inte kan styra över, kylskåpet (undviker att vara i köket längre stunder) och sorl i affärer.
Ljud som lugnar mig är vissa låga brummande/brusande ljud. Tycker om att ligga i badkar medan det fylls på med vatten t.ex. och jag tycker om den vakuum-liknande tystnad som blir av bra hörselkåpor.
När det gäller ljus ogillar jag sol+snö vilket ju är ett problem nu. Det blir åt det blå hållet och jag föredrar varmt ljus. Jag får kan få ont i huvudet, bli yr och illamående av lysrörsbelysning eller vanliga, starka taklampor. Och jag läser enligt andra i mörker. Jag har inte läslampor som är direkt riktade mot böcker, det blir för starkt. Ögonen vattnas då.Mitt favoritväder är sommardagar då himlen är jämnt molnig. Och den bästa belysningen jag har inomhus är ljusslingor. Jag tycker om att sätta dem uppe i kanterna av rum, längs med taklisten. Tycker också om ”mysbelysning” i form av glödlampor eller LED som ger ett färgat ljus. T.ex. rött eller grönt.
Så det är svårt. Jag använder mig av många olika sorters gardiner, solglasögon, öronproppar och hörselkåpor.
BEMÖTANDE
I mina journaler växlar det vad som räknas som huvuddiagnos. Vid alla tillfällen då det pratats mediciner står ”bipolär” först.
Sedan jag fick mina diagnoser har vi aldrig pratat om autism och mediciner under samma samtal.
Det har jag börjat fundera över och ifrågasätta.MEDICINER OCH NPF
Både asperger/asd och adhd medför sttess, vi är inte lugna. ADHD-mediciner som dämpar överaktivitet kan vara lugnande. För att lugna det autistiska finns andra mediciner som kan hjälpa.
SSRI kan hjälpa mot generell ångest och oro, OCD, olika fobier. Den typen av stresskänslighet. Fel val av SSRI kan definitivt krocka med NPF, leda till överaktivitet som minskar hjärnans chans att vila.
Jag har googlat ”asperger + medication”.
I listor jag hittat står: SSRI, antiepileptiska mediciner, neuroleptika och Litium.
Intressanta resultat för egen del. Det är ju även mediciner som används vid bipolär sjukdom.
@ladytardis Vad menar din mamma att det skulle vara för fel på din attityd? Tycker hon att du är ovänlig?
Mina föräldrar har med tiden förstått allt mer av vad min diagnos innebär. Det kan vara svårt att sätta sig in i hur en miljö kan vara obehaglig för mig, djupet av obehagen jag kan känna i sociala sammanhang och hur det kan vara svårt att hålla det städat hemma om min begränsade uppmärksamhet och ork behövs till något annat.
Acceptansen kring att det är så det är och att jag inte kan ändra på det har växt. All frustration i min familj är inte borta men en förbättring har varit viktig för min självkänsla.Om jag säger att jag vill ha psykolog och samtidigt nämner att jag har en autismdiagnos brukar jag få rådet att söka arbetsterapeut. Det är långt ifrån detsamma som psykolog. På habiliteringen är det kanske däremot det närmsta de kommer.
Jag har hamnat i kö till en psykolog nu via psykmottagningen. Jag lyckades med det genom att ge många exempel på vad jag tänker att jag och en psykolog skulle kunna prata om. Om vissa saker sa min kontaktperson att jag kunde prata med henne, läsa på internet eller träffa arbetsterapeut istället. Jag höll inte med om att något av det går att jämföra med samtalsterapi och till slut höll hon med.
För mig fanns ju den ingången, att jag redan hade en kontakt på psyk som jag kunde träffa och tjata på… Mitt förslag är att du skriver till både vuxenpsyk (igen?) och din vårdcentral. Du kan skriva samma sak till båda. Att du försöker få tag i samtalsterapi, lite om varför och fråga om de vet något om hur du ska gå till väga.
Det där är så stora och intressanta ämnen. Jag har ett förslag om att skapa 5 forumtrådar om det, kanske under ”Diagnoser”. Vore det okej om jag kopierar beskrivningarna du skrev här nu och använder som inledningar?
Jag är intresserad av alla delar du räknade upp. De möten vi haft har fyllt flera funktioner för mig men jag tror att jag skulle kunna dela in dem i privata och projektinriktade.
Det privata är att bara mötas, känna igen sig, diskutera problem i vardagen.
Det projektinriktade är att höra om arbeten med föreläsningar, böcker, peerutbildning mm.Att vara en del av båda typerna av samtal kan vara positivt för inspiration och brainstorming. Då uppstår nya kontakter och idéer.
I mitt huvud byggs nätverket upp såhär:Grundgrupp – Möten där all sorts information är välkommen. Nyheter, tankar och frågor som rör både privatliv och arbeten som aktivister. Det är den typen av grupp jag är mest intresserad av att vara en del av i nuläget.
Projekt – Indelningar som sker mer eller mindre naturligt.
Självhjälp – Här krävs det kanske mer att någon tar tag i saken. Det kan handla grupper efter ort eller möten med specifika teman.
Fördomspodden? Den är lättsam men intressant för mig för att jag är intresserad psykologin i hur människor fungerar i möten med andra människor.
Jag använder poddar för att mildra problemet att jag övertänker när jag ska städa. Kommer lättare till stadiet då jag sätter igång om jag hör mindre av grubblet.
