@idaandersson mamma menar att jag slänger mej för lätt med mina vänner, att jag inte satsar på dom jag har utan skaffar nya som jag byter underkläder!
Så är det ju inte ALLS. Jag har verkligen kämpat med mina vänner, men många felaktiga personer dras till mej för att jag är en för god lyssnare utan att kunna säga ifrån. Dessa vill jag ju helst inte ha kvar i mitt liv för dom är inte bra för mej. Jag har haft riktigt svårt att få vänner och dom få jag har vill jag ju gärna ha kvar, men inte om jag blir sårad av dom! Det är inte värt min tid och min energi!
Den vän som jag trodde att jag hade närmast sårade mej grovt, svek mej, och har varit väldigt egocentrisk och inte lyssnat och ställt upp på mej, medan jag ställt upp jättemycket på henne. Jag orkar inte ha detta i mitt liv längre, men mamma tror att jag bara kastar bort våran vänskap utan anledning! Det är kränkande och ger mej en känsla av att hon inte litar på mitt eget omdöme om vad som är bra för mej.
Jag kan bli intensiv om jag pratar om något som jag är irriterad eller engagerad över och den attityden anser mamma skrämmer bort vänner av någon anledning. Men äkta vänner ser igenom sådant och accepterar en för den man är och blir inte bortskrämda!
