Måste säga att jag har aldrig känt mig så tillfreds med mig själv som efter diagnos…jag förstår idag nästan alla varför och kan anpassa mig och jobba med dom för att klara min vardag så bra som möjligt. Samtidigt så känner jag mig mer avskärmad från samhället i sig nu när jag ”förstår” mer..så sorgligt att se människors okunskap och ovilja och ibland avsky för det okända.
Har inte varit så öppen med min diagnos i familjen….inte för att jag skäms utan mer för att de skulle aldrig förstå och då kvittar det mig om ni förstår? Mina 2 systrar vet o och stöttar mig ( de har själva diagnoser ).
Att få diagnos har fått mig att vakna på ett sätt….att se saker på ett annat sätt och vilja veta mer om mina och andras beteenden och konsekvenser.
